Nu börjar vi semestern...
...men vi börjar med gårdagen. Johan följde ju med ner till Hangelösa för att påbörja sin semester när djurvaktandet var över. Med tanke på vad som skulle hända vid läkarbesöket så hade vi inga direkta planer utan vi tar dagen som den kommer. Vi har ju husbilen med oss så vi behöver inte planera alls.
Hur som helst, Johan ska börja jobba på Netto i Falköping som butikschef 1 augusti. Vi har letat efter boende, en gård där vi kan bo tillsammans med Linnea och Johannes. Letandet har inte gått så bra. När vi hittar något som passar oss så är det fler som tycker detsamma så priset blir inte så bra. Vi har länge pratat om att flytta neråt och köpa en gård, men det skulle bli när butiken i Köping inte finns kvar längre, planen är att driva den fram till våren 2020. Nu har Johans son tagit över och ansvarar för den dagliga driften och Johan har möjlighet att ta ett annat jobb, vilket har varit nödvändigt för han är ganska trött på sin butik. Nu har allt gått i lite snabbare takt än planerat. Jag blev sjuk och behöver byta både jobb och livssituation och Johan fick det första jobb han sökte. Ett litet problem nu är att vi har ingenstans att bo. Jo, huset i Köping har vi kvar men det ska säljas och det kan gå snabbt.
Igår gjorde vi en liten utflykt till Falköping. Vi besökte Falbygdens ost och åt en superb delikatessbuffé i deras restaurang. Därefter shoppade vi lite goda ostar och andra delikatesser. Vi gick en vända på stan också och kollade in Nettobutiken. Det var två Securitasvakter som vaktade entrén. Det kan bli en spännande arbetsplats...
Det blev lite klädshopping också. Livet med utmattningssyndrom kan visa sig på olika sätt. För mig är ett stort problem att jag inte kan planera något. Vad behöver jag packa om jag ska vara hemifrån några veckor? Vad ska det bli för väder? Behöver jag någon jacka? Ska jag ha några finare kläder eller bara fritidskläder? Eftersom jag började med att vara djurvakt på landet och det var ganska varmt när jag åkte så blev det bara slappar- och stallkläder som kom med i packningen, men det fixade sig. Det finns ju klädaffärer som tur är. Nu har jag också ett stort problem med att gå i affärer, jag kan inte välja och om jag måste välja så blir jag så trött i hjärnan. Men, Johan var med och räddade situationen och valde ut några plagg åt mig som passade. Han är min personliga assistent i många lägen. Han är en klippa.
När vi väl var i Falköping så passade vi på att kolla campingen på Mösseberg. Ett tänkbart boendealternativ är att vi bor där, antingen i husbilen, eller att vi byter den mot en husvagn. Campingen hade en helt fantastisk utsik. Jag älskar att se vidder, att ha en fin utsikt, jag blev nästan tårögd av känslan på Mösseberg. Där vill jag bo.
Man kan se flera i mil tre väderstreck. Ni kan tänka er soluppgångar och solnedgångarna där. Fantastiskt. Att det dessutom bara kostar 2 000 kr per månad inkusive el, dusch tvättstuga, kök mm gör inte saken sämre. Nu känns det inte som någon panik att hitta en gård, vi väntar tills den rätta dyker upp. Vi gillar ju campinglivet. Det är ca 25 km till Linnea därifrån så jag kan hjälpa henne med djuren och pyssla med min egen Colin (häst) också.
Det var gårdagen. Idag började den riktiga semestertrippen. Jag har tidigare varit den som planerat allt in i minsta detalj när vi ska ut och åka med husbilen. Eller egentligen hela mitt liv över huvud taget. Allt ska planeras, och funkar inte första planen ska det finnas en reservplan. Inför en husbilsresa har jag suttit med google maps och Motormännens Sverige- och Eutopaatlas och tagit ut varenda dagsetapp och var vi ska övernatta. Ibland ställer trafiken till det och det tar mycket längre tid att åka 30 mil än vad jag har tänkt. Eller att det inte finns någon ledig plats när vi kommer fram till tänkt övernattning. Sååå stressad jag har blivit när min plan inte har hållit. Men nu helt plötsligt, eller efter ett antal besök hos psykoterapeut, behöver jag inte längre planera. Och jag kan inte heller planera. Jag blir helt slut av allt planerande, oavsett va det gäller. Jag måste få ta allt när och som det kommer. Jag kan bara vara i nuet. Idag är idag. I morgon är i morgon och den dagen vet vi inget om. Det tankesättet hjälper mig nog en hel del i min relation till att jag eventuellt, eller ganska troligt, har cancer. Jag lider inte av det idag. Jag kanske kommer att lida sen. Troligtvis en del efter operationen, men det vet jag inte om idag. Och vad som händer sen vet jag inget om, och det behöver jag inte bekymra mig över nu.
Husbilen styr söderut. Johan hade en plan om Varberg. Vi svängde ner från E6:an och försökte få en plats i hamnen. Tji fick vi. Fullt. Åkte vidare till Apelvikens camping. Fullt. Va fan, är det semester eller. När vi var här i februari var det inga problem att få perfekt plats (fast det var kanske inte badsäsong då ;-) ) Till slut hittade vi en jättefin plats på Getterön. Tyvärr får vi bara vara här en natt men det finns en lösning några hundra meter härifrån så vi kan nog stanna ett par dagar. Det är fint här.