Vallhund
Det blir mycket får i mitt liv nu. Och hundar. Och som av en händelse har vi en vallhund, en bordercollie. Sam. När vi flyttade hit till gården fick han verkligen börja komma till sin rätt. Alla ni som vet något om hundar vet att vissa hundar kräver mer än andra för sitt välmående. Sam trivs med livet som gårdshund. Han hänger med husse mest hela tiden när husse är hemma och väntar på nya uppdrag. Det bästa är när husse tar fram 4-hjulingen och kör ett race över ängen och Sam får springa bredvid.
Vi har jobbat mycket med fjärrdirrigering av Sam. Att stanna och ligga på kommando på 50-100 meters avstånd fixar han kanonbra. Sen kör vi mycket att visa med armar åt vilket håll han ska. En bordercollie springer gärna och mycket och det är så häftigt att se när de sträcker ut över fälten. Vi har nu tre bordercollies här på gården. Linnea har två. Och de alla har mycket glädje av varandra.
Fåren kom in i vårt liv, dels som ett samnanhang till Sam, men främst för att producera ull och kött. Sam har varit väldigt nyfiken på fåren. Han är intresserad av alla djur här, särskilt åsnan. Den har han varit helt fixerad vid men nu börjar det ge sig. Nu är det bara fåren och han cirklar runt hagen i närheten där fåren är.
Idag fick Sam för första gängen gå in i fårhagen.
Jag visste inte hur han skulle bete sig så han var kopplad. Han kan nafsa när han blir osäker. Det första som hände inne i fårhagen var att Kerstin, som är väldigt försiktig, var den förste som kom fram och undersökte Sam.
Sam är så stolt när han får vara bland sina kollegor.
Väldigt närgånget. Så pass att jag släppte Sam så han fick gå iväg. Sen cirklade han mest runt fåren.
De var inte rädda för honom och han försökte inte bita eller jaga dem. Han lyssnade fint på mina kommandon. Det var så häftigt att se samspelet mellan Sam och fåren, och mig. Vi kommer att fortsätta träna och jag har hittat vallningskurs här i närheten.