Livet med utmattning

Nu har vi varit ute några dagar med husbilen. Vi försöker varva aktivitet med vila, men men oavsett så stänger hjärnan ner titt som tätt och jag vill bara krypa in under täcket i husbilen och stänga ner allt. Jag försöker hela tiden att hitta strategier för att minska på intryck. Keps är min nya favorit. Och solglasögon. Att gå med lätt nedböjt huvud och hålla armkrok med Johan och bara titta ner i marken och följa med. Perfekt. Att välja rätt plats på restauranger är också viktigt. Ja, jag har ju problem att välja men min sambo har lärt sig. Jag ska sitta i utkanten med ryggen in mot allt stök för att minska på intryck så mycket det går. Vi försöker leva som vi brukar, så mycket det går. 

En annan ny sak att tänka på, jag ska ju undvika sol numera. Eller det skulle jag väl alltid ha gjort med facit i hand. Men alla som var med på 80-talet vet att solen var vår gud. Som vi dyrkade solen. Och var det inte sol så fanns solarier. Brun var färgen. Brun skulle man vara. Och vi hade ingen aning om vilka konsekvenserna skulle bli 35 år senare..  Varför tänker jag på alla smartphones som vi har i vår närhet dygnet runt.

Hur som helst, jag har varit en soldyrkare, men senaste 10 åren, med både astma och högt blodtryck har jag undvikit direkt sol. Jag håller mig i skuggan. Solskyddsfaktor har jag haft men inte använt särskilt mycket. Jag tycker jag har solat med förstånd tidigare. Och brun har jag blivit. Väldigt brun kan jag bli. Min mamma lade mig med benen i solen när jag var bebis för hon tyckte jag blev så fin. Ja, redan när jag var tre månader lades grunden till att jag nu har en parasit som växer på min rygg. Och vill det sig illa vill den ta över och härska över hela min kropp. Åh, vad jag längtar efter 10 juli när den elake saten ska skäras bort och jag blir av med kliet och krypet på ryggen. 

Jag måste bara skriva om semestervädret. Hittills har det varit bra men nu börjar svenska sommaren. Vi har haft några underbara dagar i Varberg men vart åker vi nu för att undvika värsta stormen och regnskurarna. Åter igen, normalt har jag full koll och har flera alternativa rutter. Men inte nu. Så fort jag öppnar vägatlas eller Google Maps så stänger hjärnan ner. Johan får bestämma helt och hållet. Och, gissa var vi är? Ullared!!! Det blir bra, här kan jag gå omkring med kepsen neddragen utan att någon tycker jag är konstig. Förlåt alla, men här är nästan alla lite speciella.