Besked
I onsdags hade några läkare sittning angåend tumören som togs bort för ett par veckor sedan. Dagen var lång och jobbig. Att flera nu visste vad det var för sorts tumör men jag var fortfarande ovetande var en märklig känsla. Jag vill ju ha kontroll!!
Torsdag morgon ringer en läkare iaf och berättar för mig. Jag förstår inte så mycket annat än att tumören var en elakartad cancer som nu är borttagen. Jag behöver ingen mer behandling. Den här typen sprider sig inte. Jag kommer att få en kallelse till hud i Skövde för att kolla så den inte kommer tillbaka och att det inte finns några fler förändringar. Ett underbart besked att få, men det var svårt att ta in. Jag har varit så rädd och orolig så länge. Hjärnan funkar ju inte riktigt som den ska så det tog några dagar innan jag riktigt kunde glädjas över beskedet.
Vetgirig och nyfiken som jag är ville jag ju ta reda på mera om vad det är för cancer. Man kan ju läsa sin journal på 1177.se men jag har inte kommit åt den sedan operationen. Jag vet inte om den varit spärrad för att jag inte ska kunna läsa något innan jag fått besked av läkaren. Direkt efter att läkaren ringt kunde jag öppna journalen igen. Och där står:
Radikalt avlägsnad metatypisk cancer, även kallat basoskvamös cancer. Aggressiv form av BCC med differentiering mot SCC. Bör behandlas som aggressiv variant av basaliom (Glas typ 3). Tumören var avlägsnad med 5 mm makroskopisk marginal som anses vara tillräckligt. Patienten är färdigbehandlad. P g a ökad risk för lokalt återfall rekommenderas uppföljning på hudmottagningen. Patienten flyttar till Skövde, remiss ska skickad dit.
Låter lite läskigt tycker jag men nu vet jag att om det uppstår fler tumörer så är det bara att skära bort.
Restriktionerna nu är att jag inte får vara i solen utan solskyddsfaktor eller kläder. Jag håller mig i skuggan. Och i den här värmen är det inte något problem.
Annars händer det inte så mycket. Vi är ju hemma några dagar innan första flyttlasset går nästa vecka. Vi hade tänkt rensa, kasta och sortera de här dagarna för att ha så lite som möjligt kvar när stora flyttlasset ska gå. Men när temperaturen visar på över 30 grader går det helt enkelt inte att göra så mycket. Ett lass till soptippen har det blivit iaf. Johan håller på att rensa bort allt onödigt i husbilen för att vi ska få plats med väsentliga saker i stället. På tisdag eller onsdag packar vi husbil och en bil fulla och drar iväg på nya äventyr. Flera bitar har ramlat på plats och att veta att jag inte behöver gå igenom någon jobbig cancerbehandling gör att jag nu bara ser med spänning på vad framtiden kommer att erbjuda.
Vi börjar med att bygga läger hemma hos Linnea och Johannes. Vi bor i husbilen och fixar ett förtält. Vi får disponera ett rum på deras övervåning där vi kan ha lite saker. Det är flera trevliga gårdar som kommer att läggas ut till försäljning efter semestrarna så snart har vi nog ett boende också.
Så fort vi är på plats ska vi åka och kolla ett par gym. Nu är det dags att ta tag i livet och försöka komma igång med träning och att röra mig ute bland folk igen. Jag ska börja i Joyvoicekör i Skara också. Jag sjöng i Joyvoice innan jag blev sjuk. Nu ska jag försöka igen.
Det kommer att bli ett antal turer till Köping under hösten och vintern. Vi har ju butiken kvar här till 31 mars nästa år så ett tag till kommer vi att ha en liten fot kvar i Köping.