Ångest
Efter att ha varit på lite semester (skingra-tankarna-tripp) har vi nu landat hemma. Förhoppningsvis bara ett par dagar. I morgon är det dags för operation av tumören. Jag är livrädd och mår skit. Vi planerar att åka iväg igen någon dag efter operationen för att slippa vara hemma och trampa och vänta på beskedet, vad är det för typ av tumör och hur ser eventuell behandling ut. Jag vill inte riktigt vara med nu. Jag vet ingenting om någonting, känns det som. Många tårar kommer.
Inte nog med att jag väntar på besked om tumören, 1:a augusti börjar Johan jobba i Falköping. Har vi någonstans att bo? Nej! Iofs kan jag bo kvar i Köping och Johan bor i husbilen på camping tills vi hittar något boende men jag känner att jag verkligen behöver byta miljö och sätta upp någon sorts plan för min rehabilitering och mitt framtida liv. Ska jag dessutom genomgå någon behandling vill jag ha Johan i min närhet. Att bo båda två permanent i husbilen är inget alternativ. Vi behöver isf ha en stor husvagn med stort förtält. Campinglivet gillar vi så det kan nog fungera en period. Men nu tar vi operation i Västerås i morgon. Sen får vi se vad som händer.