Livet med utmattning

Igår lämnade vi husbilen för några dagar. Vi har en del att uträtta i Köping. Det kändes konstigt att packa ihop våra förnödenheter och åka "hem". Allt brukar ju finnas hemma och man packar för att åka "bort". Men nu vet vi inte längre vad som är hemma och vad som är borta. Att komma hem kändes som att vara gäst i sitt eget hus. Ungdomarna har skaffat sig egna vanor. Kylskåpet är fullt av mat som vi aldrig skulle köpa. Att sova i sin egen säng kändes som att sova borta. Hoppas de närmsta månaderna kommer att gå snabbt så vi får flytta in i vårt nya hem där vi helt och hållet kan känna oss som hemma. 

 

Stressdag var det. Morgonen började med att vi sov lite för länge. Vi skulle vara på banken kl 10.00 och fixa handpenning till gården. Jag är normalt inte talbar och än mindre klarar jag motgångar och stress före frukost och kaffe. Ett hundskrälle lyckades ta sig upp på bordet och tog min skinksmörgås. Jag vet att det kan hända och att man inte får lämna mat på bordet utan uppsikt. Panik. Sista brödbiten. Kan inte tänka klart. Hittar en påse bake off-bröd. På med ugnen, in med en fralla. Och vänta. Sen kasta i mig kaffe och mackor. Stressnivån som redan är hög stiger. Jag vill äta min frukost i lugn och ro!!! Sen duscha och fixa till mig lite och in i bilen. Där kommer jag på att jag kan boka besiktning till våra bilar som fått körförbud för att vi missat sista besiktningsdatum i sommar. Typiskt oss. Det är för mycket hela tiden. Grattis till mig när jag lyckas boka en tid i Sala kl 14.00 idag. Ännu mer panik. In på banken, varsågod och sitt. Skriv på här och här och här. Har ni köpekontraktet med er? Jag behöver en kopia på det. Äh, äh, nej. Det ligger kvar i husbilen. Mejlar mäklaren som scannar in och mejlar kontraktet till banken. Pust.

 

Andas djupt och långsamt. Jag har full koll på vad som stressar mig. Andas. Andas. Ringa kundtjänst på Opus och avboka besiktningstiden i Sala.  

 

Skjutsar J till våran butik, han ska jobba där idag. W behövde vara ledig. Sen hem för att ta emot mäklare som skulle kolla huset och ev få i uppdrag att sälja det. Allt gick bra men mycket information till mitt stressade huvud. Men jag tror jag har koll på läget. 

 

Sen var J hungrig och ringde efter matleverans (jag). Bara att ge sig iväg igen. Förbi Max och snabblunch i butiken på stående fot. J tyckte jag skulle åka förbi Opus och kolla om de inte kunde klämma in en bil. Det gjorde jag och änglarna där skippade sin kafferast och jag fick komma in direkt. Hör och häpna - inga fel på bilen!!! Nu kan vi köra med en bil iaf. 

Nu har jag landat i soffan på min underbara altan. Totalt slut. Ibland tycker jag att jag mår så mycket bättre att jag kanske kan börja jobba igen. Ja, jag mår bättre och orkar mer och energin har börjat komma tillbaka. Men sådana här dagar blir det väldigt påtagligt att jag fortfarande är sjuk. Jag fixar inte motgångar och stressiga situationer. Jag blir helt blockerad och kan inte tänka klart. Hjärnan kokar. Nu ska jag bara ligga och blunda i tystnad ett par timmar. Det gäller att ha balans mellan aktivitet och vila. I morgon är en ny dag. Då har vi inga tider att passa. Tider är en av mina värsta fiender.